Inte utan min mamma...
Alltså helt ärligt vart tar dagarna och veckorna vägen?
För bara ett fåtal veckor sedan var jag så nöjd med min trädgård. Allt var rensat från ogräs och annat skit, allt förutom hallonhäckarna. Men vad har hänt jo varenda rabatt och hela landet är fullt i ogräs och ångesten börjar krypa sig på.. Samtidigt som jag vill hjälpa min sambo som är på taket och kämpar så vill jag ju att rabatterna och vår trädgård ska vara välskött och fin. Visst det finns de som erbjudit sig att hjälpa mig, men jag vill klara det själv... Gaahhh!!!
Utan min mamma hade jag nog inte orkat med detta (trots allt), inte just nu i alla fall. Idag efter jobbet ringde jag min sambo för att fråga om det var något jag skulle handla med hem. Då säger han "din mamma är här" Först fattade jag ingenting men sen förstod jag.. Vi hade pratat om att hon skulle försöka hjälpa mig, men vi hade inte bestämt någon dag. När jag kom hem stod hon mycket riktigt i mitt land och rensade ogräs. Som om hon inte har nog att rensa i sina egna rabatter!? Det visade sig i alla fall att jag hade en myrstack i stora delar av landet, vilket har lett till att nästan alla smulgubbar förstörts. Men min kära mamma fixar allt :) Hon flyttade på de smulgubbarna som klarat sig och rensade bort skiten i en annan rabatt där hon skulle sätta dem. Hade det varit jag hade jag troligtvis tappat allt som har med lust att göra. Det kan verka lite men för mig var det guld värt. Hon är helt enkelt fantastisk!!! Nu känns allt mycket bättre :)
Så tack underbara mamma för allt du hjälper mig med, du är en klippa!!!
